Du lever, dygnet runt, tills det är dags för begravningen

Det här med att bli äldre är en intressant process. Långsamt smyger den sig på oss även om man en bit in i 30-årsåldern inser att man börjar byta ut vitalitet mot klokskap, förhoppningsvis. För det är något som händer där i den åldern som gör att man liksom känner att man inte är ung längre. Fram tills dess så har det gått rätt bra, men plötsligt är det som om att man inte kommer undan med samma saker längre.

Långsamheten som leder fram till visdom

Det kan handla om allt från hur man rör sig när man ska ta sig ned från ett stor sten på en skogspromenad till hur man blir mer försiktig när man ska lyfta på saker. Det känns liksom i kroppen att man inte är 20 år längre. På något sätt får man upp bilder i huvudet på hur det faktiskt kan gå om man inte tänker efter när man ska göra något fysiskt ansträngande. Kroppen behöver också lite mer tid på sig och man känner en sorts långsamhet som sprider sig i en.

Det man kan göra är förstås att fortsätta hålla igång kroppen så att den är stark inför de ansträngningar som livet ända alltid innebär. Samtidigt gäller det att kultivera en känsla av acceptans i livet över det som är. Till syvende och sista handlar det om att acceptera alla tings ändlighet, även vår egen. En dag kommer våra nära och kära att kontakta en begravningsbyrå dygnet runt för att inleda det svåra arbetet med att lägga oss i jorden.

Det känns kanske konstigt att tänka på det så, men faktum är att det inte går att undkomma denna framtid.
De goda nyheterna är att fram tills detta händer så är det du och bara du som bestämmer över hur du ska leva.